”Sannerligen, överallt i världen där evangelium förkunnas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Citatet som på ett mycket illustrativt sätt fått namnge Elisabeth Schüssler Fiorenzas bok Hon får inte glömmas (eng. In Memory of Her), är hämtat från Markus 14:9. Denna namnlösa kvinna får illustrera Schüssler Fiorenzas utgångspunkt i arbetet med att synliggöra de bortglömda kvinnorna i kristendomens historia. Hon får inte glömmas är en mycket välgjord studie över kristendomens ursprung. Boken borde få allehanda manschauvinister inom kyrka och teologi att svettas grundligt.
I inledningskapitlet Sökandet efter det kvinnliga arvet, presenterar Schüssler Fiorenza sina syften och utgångspunkter. Hon menar att tre lärjungar har en framträdande roll i Markusevangeliets passionsdrama, nämligen Petrus som förnekar Jesus, Judas som förråder honom, och slutligen en namnlös kvinna som smörjer Jesus med balsam. Den trogna, kvinnliga lärjungen är nästan bortglömd, medan förrädarens namn för evigt är inpräntat i vårt medvetande. Det är hans historia som berättas, medan kvinnans profetiska symbolhandling aldrig på samma sätt blivit en del av det kristna arvet. Hennes namn är glömt för att hon var kvinna.